Posts in Okategoriserade

Tågresan

april 8th, 2016 Posted by Okategoriserade No Comment yet

I början märkte jag inte att tåget jag satt på gick åt fel håll. Det var tvärtom så, att jag uppriktigt njöt av resan. Jag gladdes, jag slet som besatt för att behålla min plats i kupén. Det fanns till och med stunder, kan jag avslöja så här efteråt, då jag själv fick köra tåget! Om jag körde åt rätt håll, förstås.

 

Under resans gång förändrades jag, men jag märkte det inte nämnvärt. Möjligen blev jag tröttare. Folk som tyckte sig känna mig påstod att jag såg ledsen ut. De övriga passagerarna lät sig passivt föras med mot det utstakade målet. Somliga strävade efter att bli vän med lokföraren genom att bära samma sorts kläder som han, eller dela sin mat med honom. Men allt detta betydde ingenting.

– Har man nu en gång köpt sin biljett, får man vackert följa med, sa de och tittade förstulet på varandra för att försäkra sig om att alla tyckte likadant. (mer…)

Vännen Roland

februari 11th, 2016 Posted by Okategoriserade No Comment yet

Jag har en sten på golvet i mitt arbetsrum. Den är mjukt oval, har formats av rinnande vatten och har fått en klarröd emaljdekor på ena sidan. Stenen har jag köpt av dig, Roland Backlund. Den har följt mig från arbetsplats till arbetsplats och har ett särskilt ställe i mitt hjärta, kanske kommer den till användning även när jag inte finns mer. Nu ligger den snällt på en blå matta och gör inte särskilt mycket väsen av sig. ”Så bra”, sa du när du fick se den. ”Nu håller den sig på mattan.”

Du var rolig, underfundig, varm och idérik. Men du kunde också vara arg och envis, särskilt när du hade med byråkrati och regelverk att göra. Du stångades ofta med beslutsfattare och paragrafryttare, ibland förgäves men ofta lyckades du få över dem på din sida.

Glasverkstaden, Wasabryggeriet, Palladium, Emaljverkstaden – överallt hade du ett finger med i spelet. Envis som en iller i kampen för kulturen och konstens självklara plats i samhället. (mer…)

Flätor

januari 21st, 2016 Posted by Okategoriserade No Comment yet

Detta är förmodligen den bästa bok som finns som handlar om flätor. Jaha? Hur stor kan målgruppen för den boken vara, inte särskilt stor? Eller är jag ute och cyklar?

Under veckorna före jul möttes jag av helsidesannonser i dagspressen som påstod att Boken om flätor var ett måste. Den var snudd på årets julklapp. Själv blev jag mest trött. Fast å andra sidan kanske man skulle ta och snöa in på flätor i stället för att oroa sig för världen och allas vår framtid. (mer…)

Ingen av oss är här för att krympa

januari 21st, 2016 Posted by Okategoriserade No Comment yet

Jag lånar rubriken av poeten och författaren Bob Hansson (www.bobhansson.se), en klok, rolig och vemodig man vars texter jag tycker mycket om.

För precis så är det. Ingen tackar dig för att du förminskar dig själv. När du tillåter dig att växa får dessutom människorna omkring dig glädje av det. Det handlar om vad du gör med dig själv och den tid du har fått.

Så träna på att ta plats. Gör oväntade saker som ingen förväntar sig av dig. Överraska din omgivning. Ta ditt lilla räddhågsna jag i handen och stig fram. I alla möjliga situationer. Då växer du. Och det ska du se till att göra under hela ditt liv.

Tvångstankar

december 14th, 2015 Posted by Okategoriserade No Comment yet

– Tänk på avståndet mellan vagn och plattform, uppmanar den nitiska konduktören genom högtalaren, så fort tåget saktar in vid en station.

Det har jag inte lust med. Min hjärna befinner sig på annat håll. Den funderar på vad jag ska hitta på i Hallsberg i två timmar. Den förflyttar mig till universitetet i Missouri när jag läser boken jag har i handen. Hur stort avståndet mellan vagn och plattform är och hur det kan tänkas se ut struntar jag fullständigt i.

Situationen påminner om att när jag byter om i omklädningsrummet på gymmet. Där uppmanas jag att tänka på våra parfymallergiker. Varför då? Våra parfymallergiker tänker väl aldrig på mig?

Dyrt kaffe

december 14th, 2015 Posted by Okategoriserade No Comment yet

Trettioåtta kronor. Var går smärtgränsen för hur mycket en kopp kaffe får kosta?

Eftersom jag har fyra timmar framför mig på ett tåg som skryter med ”ingen servering” på biljetten, kapitulerar jag och köper med mig det där kaffet.

Den övervänlige Espresso House-servitören önskar mig en fantastiskt trevlig dag och frågar om jag vill ha kvittot.

Det vill jag inte.

Generationstankar

december 4th, 2015 Posted by Okategoriserade No Comment yet

På väggen i vårt sommarhus hänger ett porträtt i en oval ram. Det sägs vara min gammelmorfar Johans bror, som utvandrade till Amerika i slutet av 1800-talet, och hans unga hustru. Han har bästa kostymen på sig och kvinnan vid hans högra sida tittar allvarligt in i kameran. Hon har håret uppsatt i en stram frisyr och på den skira, ljusblå blusen sitter en rödskimrande brosch. (mer…)